Sagor
Ordet saga kommer från fornnordiskan och betyder berättelse. Det finns många olika sorters sagor, t ex folksagor, myter, fabler, legender och konstsagor.
Flera av dessa är många hundra år gamla och har från början varit muntliga berättelser som så småningom har skrivits ned och överlevt till våra dagar. Att berätta sagor för varandra var ett sätt att roa och skrämma varandra. Eftersom sagorna inte var nerskrivna lärde man sig sagorna utantill. Från början var det vuxna som berättade för varandra, vilket gjorde att sagorna kunde vara ganska otäcka och skrämmande. En mycket känd arabisk sagosamling är Tusen och en natt som skrevs ner första gången på 800-talet. I Europa fortsatte man med att berätta sagor muntligt för varandra. Det var först på 1800-talet som bröderna Grimm började samla in och skriva ner sagor från, framförallt Tyskland. Sagor som Askungen och Snövit fanns då spridda i många länder i olika versioner. Dessa sagor kallas för Folksagor. När man skrev ner sagorna ändrade man en hel del i dem för att även barn skulle kunna läsa dem.
En fabel är en saga som handlar om ett djur och en sensmoral (lärdom). Det betyder att sagan vill lära ut något t ex kloka tankar eller eller varna för något. Många av fablernas sensmoraler har blivit till ordspråk och talessätt. I en fabel talar växter och djur med varandra och de har mänskliga egenskaper. En av de mest kända fabelförfattarna är Aisopos som levde i Grekland för 600 år f kr.
Men det finns även sagor som har skrivits ner direkt av författare i modern tid. Dessa kallas för konstsagor. De har alltid en bestämd författare som har ett tydligt syfte, vilket gör att han eller hon själv bestämmer sagans innehåll och struktur. Det är även vanligt att författarna utgår från sina egna liv och erfarenheter när de väljer sagans innehåll. H.C. Andersen levde i Danmark och skrev många kända konstsagor som handlade om honom själv. Ett exempel är sagan om Den fula ankungen. Elsa Beskov och Selma Lagerlöf är kända svenska författare som skrev konstsagor. Sensmoralen (lärdomen) brukar vara att man ska göra det rätta, hålla sina löften och tänka på sina medmänniskor. En konstsaga behöver inte alltid sluta lyckligt, vilket skiljer dessa från folksagorna som alltid slutar lyckligt.
En annan berättelseform som har likheter med en saga är legenden. En legend är en berättelse om historiska och religiösa händelser, heliga personer eller platser. En berömd legend är den som handlar om Lucia.
Gamla nordiska legender handlar ofta om personer som levde under den tid då kristendomen var ny religion här. Personerna fick lida och ibland till och med dö för sin tro. Nu för tiden brukar man kalla även påhittade historier med övernaturliga och religiösa inslag för legender.
En genre som påminner mycket om sagor, och ibland räknas som en undergrupp av dessa, är traditionella spökhistorier.
Folksagor
konstsagor
Fabler
Spökhistorier
Legender
Ordet saga kommer från fornnordiskan och betyder berättelse. Det finns många olika sorters sagor, t ex folksagor, myter, fabler, legender och konstsagor.
Flera av dessa är många hundra år gamla och har från början varit muntliga berättelser som så småningom har skrivits ned och överlevt till våra dagar. Att berätta sagor för varandra var ett sätt att roa och skrämma varandra. Eftersom sagorna inte var nerskrivna lärde man sig sagorna utantill. Från början var det vuxna som berättade för varandra, vilket gjorde att sagorna kunde vara ganska otäcka och skrämmande. En mycket känd arabisk sagosamling är Tusen och en natt som skrevs ner första gången på 800-talet. I Europa fortsatte man med att berätta sagor muntligt för varandra. Det var först på 1800-talet som bröderna Grimm började samla in och skriva ner sagor från, framförallt Tyskland. Sagor som Askungen och Snövit fanns då spridda i många länder i olika versioner. Dessa sagor kallas för Folksagor. När man skrev ner sagorna ändrade man en hel del i dem för att även barn skulle kunna läsa dem.
En fabel är en saga som handlar om ett djur och en sensmoral (lärdom). Det betyder att sagan vill lära ut något t ex kloka tankar eller eller varna för något. Många av fablernas sensmoraler har blivit till ordspråk och talessätt. I en fabel talar växter och djur med varandra och de har mänskliga egenskaper. En av de mest kända fabelförfattarna är Aisopos som levde i Grekland för 600 år f kr.
Men det finns även sagor som har skrivits ner direkt av författare i modern tid. Dessa kallas för konstsagor. De har alltid en bestämd författare som har ett tydligt syfte, vilket gör att han eller hon själv bestämmer sagans innehåll och struktur. Det är även vanligt att författarna utgår från sina egna liv och erfarenheter när de väljer sagans innehåll. H.C. Andersen levde i Danmark och skrev många kända konstsagor som handlade om honom själv. Ett exempel är sagan om Den fula ankungen. Elsa Beskov och Selma Lagerlöf är kända svenska författare som skrev konstsagor. Sensmoralen (lärdomen) brukar vara att man ska göra det rätta, hålla sina löften och tänka på sina medmänniskor. En konstsaga behöver inte alltid sluta lyckligt, vilket skiljer dessa från folksagorna som alltid slutar lyckligt.
En annan berättelseform som har likheter med en saga är legenden. En legend är en berättelse om historiska och religiösa händelser, heliga personer eller platser. En berömd legend är den som handlar om Lucia.
Gamla nordiska legender handlar ofta om personer som levde under den tid då kristendomen var ny religion här. Personerna fick lida och ibland till och med dö för sin tro. Nu för tiden brukar man kalla även påhittade historier med övernaturliga och religiösa inslag för legender.
En genre som påminner mycket om sagor, och ibland räknas som en undergrupp av dessa, är traditionella spökhistorier.
Folksagor
konstsagor
Fabler
Spökhistorier
Legender